likeafadingrainbow

Jag ville bara säga att jag älskar när den här mannen säger saker på konserter som får en att le med hela kroppen...


...skratt som gör att man nästan tappar andan.


Och jag älskar små nyckelringar.


Och kameror i alla färger och former.


När man lyfter blicken mot skyarna och ser ett 40-tal fåglar flyga tillsammans på en och samma gång. Alla med samma mål.


Sådana här skor.


Hus täckta med murgröna.


Och så älskar jag allas vår Amelie.


Och när solen smyger sig på någon bakifrån som står framför en själv.


Jag älskar sånt här.


Och självfallet sånt här.


Pojkars ryggar när de är nyvakna.


Harry Potter.


Att dansa med vänner till dunkande musik och blinkande lampor i flera timmar.


Och fräknar på axlarna.


Godkväll hjärtan.

förra vintern - mina bilder.

Trots att vintern är väldigt vacker får våren gärna komma nu - snabbare än Lucky Lukes skugga, för jag är så trött på bitande kyla nu. Jag vill bara sitta hemma med filtar, kuddar, och te i litervis.
Det enda som kan få mig lycklig just nu är vänner, familjen och tanken på att värmen snart kommer hit, till oss. Bara några veckor kvar av kyla sedan slutar staden sova.

Ikväll ska jag iväg och käka middag med familjen hos en annan trevlig familj. Kanon!

puss på era kalla, rosiga vinterkinder.

Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden så att jag inte hade härt talat om Skins förrän nu, för då hade jag kunnat få chansen och se om allt från början. Från början till slutet. Och sedan spola tillbaka tiden igen och igen och igen och titta på det om och om igen från början till slutet, lite nyfiken varje gång. För det är så jävla bra. Tro mig.
Var glada om ni inte har hört talas om det. Börja titta nu och njut. För ni har något alldeles magnifikt att se fram emot. Och många tårar kommer att falla om ni är som jag - alldeles för känsliga.

Imorgon går jag till skolan. Jag känner att våren snart är här. Och allt blir bättre med tiden. Det måste vara så. Och en dag kanske jag kan se tillbaka på all skit som har hänt och le.
Nu ska jag ta en promenad och sedan köpa något att äta till lunch.

Och nu ler jag.

Träffade Clarastina. Fotade. Skrattade. Fin dag.

Hej mina fina. Jag har inte mått så bra, av en mängd olika anledningar men är nu på bättringsvägen, det känns så. Jag har försökt att stänga ute allt som får mig att gå ner mig, allt som får mig att bli blåare än hans ögon. Det finns en gräns. Det kommer en tid då man inte orkar mer. Orkar med. Orkar med vänner som sviker, vänner som inte är som dom ska vara. Vänner som inte är vänner. Människor som inte är människor. Leenden som nu får en att sakta dras nedåt. Allt sådant tar jag väck. En sista gång. Bort med allt. Ajöss.

Jag promenerade runt Styrsö, där jag bor, med mamma idag. Solens strålar mötte mitt ansikte och kylan bet. Men det var fint. När jag kom in var jag alldeles rosig om kinderna och dom har inte varit så rosiga på veckor. Jag ska leva. Och le. Och dansa. Och sjunga. Och träffa vänner som är vänner. Som alltid kommer att vara vänner hur man än är, hur man än ser ut och vad man än säger. Vänner som älskar en.

Nu har jag suttit still víd datorn i säkert tre timmar och börjar frysa något förskräckligt. Då är det bästa som finns ett varmt bad och sedan en kopp te.

Pussar i överflöd.

frukost, promenad. min söndag.

Vaknar sex på morgonen. Är varm som en kamin. Dricker vatten, slänger bort täcket. Blir kall som is. On and on and on. Hela natten. Ingen sömn, med kärleken så långt borta.

Klockan är kvart över åtta, det är lätt dimma här ute på ön. Jag tar en promenad.

Jag ska gå färdigt de här vägarna nu.

Vi börjar om.
Jag börjar om.

---

Hej vännerna. Nu är jag här igen. Det har hänt en jävla massa saker. Skitsaker och underbara saker. En hel del. Men för att komma till saken, jag ska uppdatera mera. Säkert.

Allt bra med er?

Puss&Kram (som märket, åh)

Idag dog Lena Nyman, en av Sveriges bästa skådespelare, i mina ögon.
Vila i frid.

Släpp fångarne låss det är vår. Var människa i sin själ, i grunden vill så väl.