likeafadingrainbow

fett.



























De sa fort och jag sa långsamt. De levde i misär och jag hörde stråkar.
Vi tar oss upp en vacker dag, du och jag.
Ser hela stan sjunka som titanic med alla ljusen tända.
En vän är en vän hur taskigt livet än gått.
Behöver ingen kristallkula för att kunna säga att jag snart går i rännstenen, utan telefonen.
Hon känner inte igen mig. Nej, åren har nog slitit hårdare på mig.
Du vet inget om bluesen förrän du har ätit sten.
Den är lika ren som ett barns ögon, den är lika skitig som marken på en tågstation.
Vid protesfabrikens stängsel la du din hand på min axel och sa att livet var något enkelt.
Dom var snart i slutet av casablanca, i den scenen han växte upp i.
Jag tror,
När vi går genom tiden,
Att allt det bästa,
Inte hänt än,
Säg det, säg det, säg det igen.